|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
av Det finns två situationer i vilken man förrättar bönen i en moské där det finns en grav: Den första: Att graven fanns där innan moskén och moskén byggdes på graven. I detta fall är det obligatoriskt att hålla sig borta från denna moské och inte förrätta bönen i den. Det är obligatoriskt för den som byggt den ska riva den och skulle han inte göra det är det obligatoriskt för Muslimernas makthavare att riva den. Den andra: Att moskén finns på plats före graven och den döde begravs i moskén efter att den byggts. I detta fall är det obligatoriskt att öppna graven, ta ut den döde och begrava honom med resten av människorna. *** |
|||||
| Angående profetens - över honom vare frid - grav som förekommer inne i profetens moské i Medina, är det känt att profetens - över honom vare frid - moské byggdes innan hans död och byggdes således inte på en grav. Däremot begravdes han åtskild från moskén i sitt hem. Al-Walîd bin ´Abdil-Maliks skrev på sin tid ett brev till Medinas befälhavare ´Umar bin ´Abdil-´Azîz år 88 efter Hidjrah. |
|
||||
| I det står det hur han beordras att riva profetens - över honom vare frid - moské och inlemma profetens hustrus rum däri [som en del av en utbyggd moské]. Följaktligen samlade ´Umar de lärde och läste upp de Troendes ledare al-Walîds brev för dem, men de fann det besvärligt. De sade: "Att lämna den i dess nuvarande tillstånd är bättre för påminnelse." byggs på gravar. Källa: Fatâwâ Arkân-il-Islâm, sid. 300-302, tagen från Darulhadith.com med tillstånd. Texten är förkortad och något bearbetad av Abd al-Wâhid Yahya. |
|||||
HEM NYFIKEN GRUNDER TEOLOGI www.detgoda.se © 2008 |