|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Villkoren för trosbekännelsen |
|||||||
Sâlih bin
Fawzân bin Abdullâh
al-Fawzân |
|||||||
|
A) Villkoren för vittnandet om "Lâ ilâha ill Allâh" - B) Villkoren för vittnandet om att Muhammed är Guds sändebud. |
|||||||
A) Villkoren för vittnandet om "Lâ ilâha ill Allâh" Bekännandet "Lâ ilâha ill Allâh" [Det finns ingen gudom förutom Gud] har sju villkor och denna bekännelse gör ingen nytta så länge den som säger det inte kombinerar dem alla. De är generellt sett följande: 1) Kunskap, som upphäver okunskap. 2) Övertygelse, som upphäver tvivel. 3) Acceptans, som upphäver avvisande. 4) Tillmötesgående, som upphäver övergivande. 5) Uppriktighet, som upphäver associationism (shirk). 6) Sanningsenlighet, som upphäver falskhet. 7) Kärlek, som upphäver hat. I detalj är de på följande vis: 1) Kunskap: Det vill säga kunskap om den avsedda betydelsen av trosbekännelsen (shahâda), det som den negerar och bekräftar genom att den upphäver okunskapen. [Gud] den Högste säger:
Det vill säga att de "vittnar" om att det inte finns någon gudom förutom Gud. "Med [full] kunskap" i sina hjärtan om vad deras tungor har vittnat om, för om någon säger någonting med sin tunga utan att känna dess mening, kommer det inte att göra någon nytta för honom då man inte trott på det som det indikerar och bevisar. 2) Övertygelse: Det vill säga att den person som säger det bör vara övertygad om det som det indikerar. För om man tvivlar på det som det indikerar kommer det inte att vara till nytta. Han den högste säger:
Om man tvivlar är man en hycklare. Profeten - över honom vare Guds frid och välsignelser - sade: "Vem du än möter bakom denna vägg som vittnar om att 'Lâ ilâha ill Allâh', med övertygelse i sitt hjärta, ge honom den glada nyheten om paradiset." (Återberättat av Bukhâri). Så den vars hjärta inte är övertygat om det förtjänar då inte att få stiga in i paradiset. 3) Acceptans: Av det som detta uttalande nödvändiggör i form av att dyrka Gud enbart och överge all sorts dyrkan av annat än Honom. Den som säger det men som inte accepterar det eller håller fast vid det är en av dem som Gud talade om:
Detta är som tillståndet hos dagens gravdyrkare, då de säger 'Lâ ilâha ill Allâh', men utan att överge sin gravdyrkan har de därför inte accepterat 'Lâ ilâha ill Allâh'. 4) Tillmötesgående: Mot det som indikerar Gud. Den högste sade:
Det 'säkra fästet' är 'Lâ ilâha ill Allâh' och betydelsen av 'att underkasta sig med hela sitt väsen' betyder att man är tillmötesgående mot Gud genom att ha uppriktighet gentemot Honom. 5) Sanningsenlighet: Det är att säga detta kalimah medan ens hjärta vittnar om dess sanning. För om man säger det med tungan enbart medan ens hjärta inte vittnar om dess sanning, då är man en ljugande hycklare. Den högste sade:
6) Uppriktighet: Renandet av handlingar från alla associationismens (shirk) blessyrer så att man inte säger det utifrån begär till denna världen, ar-riyâ eller för berömmelse. Detta är på grund av det som förekommer i denna autentiska hadith från 'Utabân [att profeten sade]: "Sannerligen har Gud förbjudit elden för den som säger 'Lâ ilâha ill Allâh' enbart sökandes efter Guds ansikte." (Återberättat i de två sahîh). 7) Kärlek: kärlek till detta kalimah, till det som det indikerar och till dess folk som handlar i enlighet med det som det nödvändiggör. Han, den högste sade:
Så folket [som håller sig till] 'Lâ ilâha ill Allâh' älskar Gud uppriktigt medan associationisterna älskar Honom och andra vid sidan av Honom och detta negerar det som 'Lâ ilâha ill Allâh' nödvändiggör. B) Villkoren för vittnandet om att Muhammed är Guds sändebud. 1) Att erkänna hans - över honom vare frid - uppdrag som budbärare och att tro på det i hjärtat. 2) Att verbalt deklarera det och bekräfta det öppet med tungan. 3) Att följa honom - över honom vare frid - genom att handla i enlighet med den sanning som han kom med och att överge det onda som han förbjöd. 4) Att tro på honom i frågor om det osedda, det förgångna och om framtiden. 5) Att älska honom - över honom vare frid - mer än en själv, ens förmögenhet, barn, föräldrar och hela mänskligheten. 6) Att föredra hans - över honom vare frid - tal framför någon annans tal och att handla i enlighet med hans tradition (sunnah).
källa: Sâlih bin Fawzân bin Abdullâh al-Fawzân, The Aqeedah of Tawheed, A clarification of that wich opposes and harms it, from major and minor shirk, ta'teel and bid'ah. www.salafipublications.com artikelnr. TAW010013Koranverserna i enlighet med Bernström, Koranens budskap, Proprius 1998 |
HEM NYFIKEN GRUNDER TEOLOGI www.detgoda.se © 2006 |