Hedersmord - en verklig del av Islam?

Islams attityd mot "hedersmord" och sådant som det innefattar

"Hedersmord"

Om man läser tidningarna och följer med i debatten i de olika media finner man att "hedersmord" omfattar vissa saker. Mest framträdande är naturligtvis den så kallade "hedern". För att omgivningen - släkt, vänner och till och med fullständiga främlingar - skall var tillfredställda med en gör man vissa saker. Ofta är det andra släktingar eller något familjeöverhuvud som bestämmer över de andra familjemedlemmarna och som också beslutar om att någon måste dö för att den så kallade "hedern" skall återupprättas.

Den unga kvinnan - som det så gott som alltid handlar om - systern eller dottern eller liknande och ibland även någons hustru har brutit sig ur familjens (eller kulturens eller religionens) mönster som det brukar heta i media. Hon har kanske sagt nej till ett giftermål med någon kusin från hemlandet som hon aldrig eller väldigt sällan träffat och detta har då skadat familjens heder. Än värre är det i deras ögon då hon kanske träffat en annan man som hon själv bestämt sig för att gifta sig med, kanske är han svensk. Hon vill kanske leva på ett annat sätt som t ex sina arbetskamrater eller klasskamrater som lever på ett "svenskt" sätt. På Aftonbladets hemsida kunde man den 17/6 2002 läsa rubriken: "Söner räddade mamma från att bli hedersmördad. Mannens motiv: hon ville umgås med svenska arbetskamrater"

Hon hotas och ibland misshandlas hon av manliga släktingar och det hela slutar med att hon mördas och den så kallade "hedern" skall då vara återställd. 

Heder i dessa sammanhang anser man bäras av kvinnorna i familjen "Flickan är bärare av familjens heder. Social kontroll skvallrar om hon gör något 'fel'. Det är ett sätt att kontrollera kvinnor, särskilt sexualiteten. Mäns heder är kopplad till hur väl han lyckas kontrollera sin familj." (Warda Khaldi, Expressen 24/1 2002 nätutgåva) 

Detta är som vi skall se helt främmande för var och en sanningsenlig muslim. Faktum är att vissa av dessa hedersmördare öppet erkänner att det dem gjort går emot Islam, men att hedern är viktigare. I Svts Rapport (22/1 2002, minnesanteckning) intervjuades en del män med kurdisk bakgrund på ett café i en Stockholmsförort. Dessa verkade stödja hedersmord och kommenterade det aktuella fallet, där en pappa dödat sin egen dotter för att hon brutit sig ur familjens mönster och traditioner, med orden: "han kunde ju inte visa sig nere i centrum", och på den direkta frågan om de kunde säga att pappan gjort fel svarade de entydigt nej.

Alltså kan man också utgå ifrån att hedersbegreppet även omfattar männens skvaller på cafeerna om det ena eller det andra vad gäller familjernas kvinnor. 

Nedan kommer vi att - med Guds tillåtelse och hjälp - gå igenom dessa olika element och belysa dem med Koranens och profeten Muhammeds - må Guds frid och välsignelser vara över honom - ord. 

Förbjuder islam att man umgås med svenskar?

Många svenskar - däribland jag själv - känner sig kränkta av tanken på att vissa invandrare - det vill säga de invandrare som figurerar i medias skriverier om ämnet "hedersmord" - skulle se det negativt att någon av familjens medlemmar umgås med svenskar, tillägnar sig vår kultur och livsstil, och att det till och med skulle vara så negativt att det skulle utlösa sådana reaktioner som beskrivits ovan. Men Gud - upphöjd och prisad - säger i Koranen: 

Alla människor kommer från Adam och Eva - må Guds frid vara över dem båda - och delar denna status jämlikt. Den enda skillnaden dem emellan är den religion som kretsar kring deras åtlydnad av Gud, den Högste, och deras efterföljande av Hans budbärare.

Profeten Muhammed - må Guds frid och välsignelser vara över honom - sade: "Sannerligen är den mest hedervärde av er inför Gud den som har Gudfruktan (taqwa)." Detta innebär i relation till koranversen ovan att det är genom sin gudfruktighet som man förtjänar sin heder inför Gud, inte ens härkomst. [Kathîr vol 9, 2000:206-207].

Den verkliga hedern kommer alltså ur ens religiositet. För att hålla fast vid religionen är man ibland tvungen att välja sitt umgänge. Det finns många koranverser som talar om bevarandet av tron genom att hålla sig till muslimerna som är en sanna och fasta vänner. Men detta motsäger inte versen ovan eller hindrar muslimerna från att visa respekt och uppskattning även för ickemuslimer.

Om skvaller och att handla i enlighet med andra människors vilja i trots mot islam 

Skvaller, det vill säga i det här fallet att tala om, tissla och tassla om en ung kvinnas olika privata angelägenheter - vem hon umgås med, hur hon uppför sig när hon tror att ingen i familjen ser henne o s v - är något som inte har något stöd i Koranen. Islam tar hänsyn till att man s a s "bara är människa". Ingen ges någon rätt att anklaga kvinnor som kanske uppträtt lite oförsiktigt i sitt sociala umgänge eller inte tänkt sig för i sitt umgänge med klasskamrater, arbetskamrater eller liknande. Tvärtom samtidigt som islam ger regler för individen att följa i sådana situationer, ser Islam också mycket allvarligt på att dra förhastade slutsatser och föra dem vidare till allmänheten. Det krävs fyra vittnen för att styrka anklagelser för äktenskapsbrott och otukt. Om man inte kan styrka sina anklagelser eller kommer med falska sådana är straffet mycket allvarligt: åttio piskrapp och att för alltid anses som icke trovärdig. Men det är inte slut där, även på det metafysiska planet finns ett straff: fördömelse i denna och den kommande världen. 

Guds, den Upphöjdes ord i Koranen:

Tvärtom uppmanas man i Koranen att inte lyssna när någon kommer med sådana anklagelser:

En annan aspekt är när föräldrarna och släktingarna okritiskt tror på och agerar i enlighet med vad andra människor önskar och vill. Detta är en svår synd om man lyder dem som driver en bort från islam eller som får en att bryta mot islams regler.  

Släkten, vännerna på cafeet med flera utövar säkerligen ett grupptryck, men den troende vet att det är inte dem som skall belöna eller straffa honom på återuppståndelsens dag, det är Gud som skall göra det. Förlorad är den som tar sina egna passioner till laggivare och Gud:

I Koranen kan man också läsa om profeten Abraham vars föräldrar var avgudadyrkare. Dessa försökte få honom till att återgå till deras tro men han vägrade lyda dem. Detta visar på att det snarare är i enlighet med islam att inte lyda släktingar och familjemedlemmar som uppmanar en till att bryta mot islams regler.

Tvång och giftermål

Profeten Muhammed - över honom vare frid - sade att: "Äktenskapet är min tradition och den som håller sig därifrån är inte från mig". Anas (må Gud vara nöjd med honom) berättade att profeten - över honom vare frid - sade: "Då man gifter sig har man fullständigat halva sin religion…" (Doi 1997:115;119) 

Om tvång i religiösa frågor säger Koranen: 

Profeten sade: "Änkan och den frånskilda kvinnan skall inte giftas förrän hon ger order om det, och jungfrun skall inte giftas bort förrän hon gett sin tillåtelse till det", och "då en man ger bort sin dotter i giftermål, och hon misstycker skall äktenskapet avvisas" [Bukhârî, cit. Doi 142]

Mord och mord på döttrar

Mord är något så oerhört stort och avskyvärt i Islam att dödandet av en enda människa är en lika stor handling som att döda hela mänskligheten. Livet - alla människors liv - är något som Gud, Upphöjd och prisad, gjort heligt och Han förbjuder människorna att begå mord. Inom den islamiska rättskipningen finns det dödstraff, men det är en helt annan kontext och diskussionen om detta ryms inte inom denna text. Vad som ändå måste påpekas är att dessa straff tilldelas efter en domstolsprocess med vittnen domare och ombud för både käranden och svaranden. Inledningsscenen i Disneys film om Alladin, där prinsessan stjäl ett äpple i bazaren och fångas in av en stor turbanprydd stadsvakt som genast drar upp sin kroksabel för att hugga handen av den stackars lilla prinsessan med orden "Du vet väl vad straffet för stöld är?" är inte baserad på någon islamisk lag utan snarare på en illvilja mot religionen i sig och ett ganska obehagligt sätt att indoktrinera…

Versen ovan syftar på det förislamiska bruket att döda sina barn av rädsla för fattigdom och att begrava sina nyfödda döttrar levande i fruktan för vanheder [Kathîr vol 3 2000:481] 

Det är heller inte förenligt med sann gudstro att ta livet av sina barn, vare sig det är döttrar eller söner. Snarare är barnamord en dårskap, en ogudaktig villfarelse som driver en längre och längre bort från Islam.

Detta är något som man inom islam starkt förknippar med tiden då avgudadyrkan var normen i Arabien. Mujâhid, som var en av de som förde vidare profettraditionen efter profetens - över honom vare frid - följeslagare slog fast att det var avgudadyrkarnas medhjälpare bland djävlarna som inspirerade dem till att gräva ner sina barn. As-suddi sade att det var djävlarna som beordrade dem att att döda sina döttrar så att de drevs mot sin egen undergång. [Kathîr vol 3 2000:481]

Verserna beskriver alltså att konsekvenserna av barnamord blir ett straff som inte bara utmäts i denna världen utan även på det metafysiska planet in i den nästkommande världen. Dessa handlingar, som driver förövaren mot sin undergång förstods också av de tidiga muslimerna som något som bara kunde ha inspirerats av djävulen, något som inte hörde till islam utan till den förislamiska perioden.

HEM • NYFIKEN • GRUNDER • TEOLOGI

www.detgoda.se 2006