Islam på svenska | www.detgoda.se - Islamisk teologi: Om tron (iman)

al-Baqarah verserna 16-20

Med kommentar från sh. ul-islâm Ibn Taymiyyahs Kitâb al-Îmân.
I översättning från engelska av Abd al-Wâhid Yahya

De har bytt bort vägledningen mot villfarelsen och de har inte vunnit på sin byteshandel och är [nu] helt utan vägledning.

De kan liknas vid en som tänder en eld, och då elden lyser upp [alla] som står omkring, tar Gud ifrån dem deras ljus och lämnar dem i mörker så att de ingenting kan se… [al-Baqarah, Koranen 2:16-20]

Detta är en beskrivning av hycklarna: de såg, och förblindades; de visste, sedan förnekade de; de trodde, sedan trodde de inte.
Qatâdah och Mudjâhid sade: "Gud tillämpar en liknelse på hur de närmade sig de troende, hörde budskapet som profeten förde fram och sedan förlorade det ljus de hade uppnått"

…Döva, stumma och blinda finner de ingen väg tillbaka.

Enligt Qatâdah och Muqâtil, är betydelsen av denna fras att de aldrig kommer att återvända från de fel de villat bort sig i, medan al-Suddi ansåg att det betyder att de inte återvänder till islam, åtminstone inte till det inre [dvs att de utåt sett är muslimer, men att de på insidan fortfarande har det tillstånd som beskrivs i versen ovan - övers].

Avsikten här är att ge de troende en klar bild av hycklarnas tillstånd. För detta har Gud gett två liknelser i inledningen till sûrah al-Baqarah [dvs verserna 2:18 och 2:19]. Den första liknelsen indikerar att de kunde se, men att de sedan kunde bli döva, stumma och blinda. Och den indikerar att de förblev i mörker.

Man kan säga att snarare än att de inte drog någon nytta ur att lyssna till uppenbarelsen, var deras det deras hjärtan som blev blinda, stumma och döva, så som Gud säger:

… det är inte deras ögon som är blinda, nej, det är hjärtana i deras bröst! [Koranen, al-Hadjdj 22:46]

Som en konsekvens därav anses hjärtat vara konungen och lemmarna dess soldater. När hjärtat således är rent är resten av kroppen också det. Därför fortsätter man att höra ljuden med sina öron precis som djuren gör. Ja när han förstår någonting förstår han det inte helt.
Fullständig förståelse kräver en beröring i hjärtat genom det som älskas och det som hatas av det som är ogillat. Då människor blir som djur är fullständig uppfattning inte uppnådd och då blir det möjligt att negera det. För sannerligen är det som inte fullständigt förstås negerat, så som profetens ord till den som gjorde ett misstag då han förrättade bön: "Gå och be igen för du bad inte korrekt." För att konkludera, tro (îmân) negeras då den inte är i hjärtat.

Eller vid [dem som råkar ut för] ett våldsamt oväder med regnmoln som förmörkar himlen, åska och blixtar. De sätter fingrarna i öronen för [att inte höra] åskans mullrande, i rädsla för döden - men Gud har uppsikt över dem som förnekar [Honom].De är nära att bländas av blixtarna, men när de lyser upp [mörkret] tar de några steg och stannar upp då mörkret [åter] sluter sig om dem. Om Gud ville kunde Han helt beröva dem hörsel och syn; Gud har allt i Sin makt.

Vad gäller de som fortsatte att vara hycklare drar Gud upp en annan liknelse. Denna andra liknelse indikerar att de kunde höra och se och att om Gud ville så skulle Han kunna ta bort deras förmågor till hörsel och syn.

Den visar också på att om ljuset hjälper dem så går de i det och då mörkret sluter sig om dem så står de stilla. De hade således två tillstånd, ett tillstånd av upplysning och ett tillstånd av mörker.

Den första liknelsen visade att de förblev i mörker och den beskriver de som är i ett tillstånd av upplysning men som slutar i ett tillstånd av mörker. Den andra beskriver nu de som förblev varken i ett upplysnings tillstånd eller i ett tillstånd av mörker utan snarare varierar deras tillstånd beroende på omständigheterna och på situationen.

* * *

Källor:

Ibn Taymiyyah, Kitab al-Iman, Iman Publishing House, Bloominton, Indiana 1999

Koranverser enligt Bernström, Muhammed Knut, Koranens Budskap, Proprius, Sthlm 1998.

HEM • NYFIKEN • GRUNDER • TEOLOGI > IMÂN